3.11.08

copycats versus copycats



H&M
© Johanna Storås

Jag skrev en artikel en gång. Om de stora modekedjornas kopierande av den självständige modedesignerns verk. Jag gottade mig lite extra åt hela historien - masskopian versus originalet. Alla vet ju att Zara är en rip off av Prada. Eller Monki en Carin Wester-wannabe. Och originalet är ju alltid bättre än kopian. Därmed är alla storkedjor som H&M och Gina fula kopieringsmaskiner. Topshop, till exempel, fick dra tillbaka en klänning som var en uppenbar kopia på en från modehuset Chloés egen underlinje See by Chloé. Ytterligare ett bevis på billighetkedjornas spionage och massplagiat. Det var inte vad jag skrev. Men ungefär så jag resonerade.
Ganska så lite brydde jag mig om det faktum att Marc Jacobs hamnat i trubbel då han kopierat ett mönster som gjorts i 50-talets Härjedalen, där skaparen hette Gösta Olofsson.
Jodå, motiven var desamma. Enbart namnet i toppen skiljde dem åt. På något mystiskt oförklarligt vis hade en gammal turistscarf från lilla byn Linsell i norra Svearike landat i Marc Jacobs exklusiva butiker.
Men det där var ju liksom ingenting. H&M betedde sig alltid värre. Med alla sina uppenbara stölder.
Men så hände det. Något som fick många modefascisters märkesloggade hjärtan att hastigt stanna. Den där hästprintade klänningen från modehuset Margiela som låg på allas näthinna efter modeveckorna. Den visade sig vara ett plagiat på en t-shirt från 1998, skapad av illustratören David Penfound.
Och till alla som nu inte bryr sig ett skit om den här historien: om ni bara fattade vilken otrolig status Martin Margiela har för modefascister.
Hur i hel**te kunde ett sådant independent och detaljmedvetet modehus som Margiela göra ett sådant klavertramp?

Flera månader senare hyser jag fortfarande ett slags agg mot huset Margiela, även fast jag i hemlighet dagdrömmer om varenda liten millimeter av deras design. Det är för att jag fortfarande känner mig förd bakom ljuset som jag återigen stampar rakt in på H&M och plockar åt mig de tre snyggaste tees jag kan hitta. Tre råsnygga kopior. Vågen av tillfredsställelse som rinner över mig beror inte på min listiga hämnd, utan för att jag faktiskt lyckas hitta förträffligt billig modedesign, eller ok, MODE.
Summan av kardemumman är alltså denna: att kopiering ligger i modets natur; Att det är ett av dess starkaste drivkrafter; Att alla kopierar, inte bara onda billighetskedjor...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar