11.11.08

mito nordico


22 10 07, 10.47

Jag vaknar varje vardagsmorgon till barnväsen. Mitt rum, i lägenhetet vi hyr i Barcelonas centrala affärsdistrikt, vetter mot innergården och ett jävla småbarnsdags. Jag stod ut första morgonen, till och med andra morgonen, ganska charmigt ändå att vakna till barnsånger på katalanska. Får en verkligen att känna att man är i Barcelona liksom. Den tredje morgonen brast dock mitt hjärnmembran när jag återigen vaknade till oväsendet av en kvinnlig frökens gälla röst som basunerade ut någon slags ramsa, lite som en stucken gris, och alla barn som svarade med tondöv uppmuntran. Även fast jag bäddade in mina öron i ett par hörlurar och satte ipoden på hög volym var det ändå inte tillräckligt för att stänga ute det katalanska dagislivet. Skriken och skratten och ramsorna och tjuten studsade mot husväggarna som i en dans.


På andra sidan Via Augusta som passerar precis utanför porten ligger en gränd av det mysiga slaget. Där finns en tapasbar, en frisör som aldrig är öppen, något som ser ut som ett konstgalleri, och en modebutik som heter Snö och säljer design från Sverige. Acne, Whyred, Hope, Rodebjer, Minimarket, Dagmar, Lovisa Burfitt, strax utanför dörren i Barcelona.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar