8.11.08

what happens in Barcelona stays on paper


Hur kan det vara så hopplöst att hitta någonstans att köpa cigg i en stad där var och varannan invånare tycks bolma i varje gatuhörn. Cigarettautomaterna är som stenålderspåfund, ständigt på gränsen till att väcka ett inre nervsammanbrott. Mynt för mynt ska hällas i, en jävla massa knappar ska tryckas i någon slags hemlig kombination. Efter tio fumlande försök hoppar ett paket ut - ett mjukpack dessutom. Som den sura grädden på moset finns det i stort sett bara Camel och spanska inhemska cigg att välja mellan. Marlboro är en lyx unnad endast den som lyckas finna någon butik med den magiska skylten Tabac vid ingången...

Cigarettfenomenet är det första jag minns från den katalanska huvudstaden, det andra är vodkadrinkarna inne på Schôko som mäts upp efter kön. Innehavare av två mjölklängtande tuttar, kurvor och bärande höfter kan förvänta sig en procentuell fördelning av vodka och redbull, där 60 procent utgör själva spriten.

När laptopen efter hemkomsten till kyliga Sverige suckade och la ner, och alla bilder på det Barcelonska livet försvann in i en annan dimension, är dessa små flimrande minnesfragment vad som återstår. Tillsammans med ett par barcelonska gratismagasin, flyers och åtskilliga teckningar ritade på fri hand. Tur då att jag är en av de få som drabbats av sjukdomen att printa ner det mesta som utspelar sig i min hjärnbank. Följande fragment är vad som återstår...






1 kommentar: