20.1.10

saker jag skriver medan du sover... (2)




det är två veckor sedan nu...
en onsdag...
en dag som var önskad...
då mitt första riktiga jobb skulle komma i tryck, och jag skulle visa den för dig och du skulle le stolt och säga att jag var duktig och jag skulle känna mig liten igen, på ett skönt sätt...
men det var en onsdag...
 som blev kall och mörkare än andra
den onsdag då du föll ihop och inte vaknade igen...




2 kommentarer:

  1. SV: Mimayan är underbar.
    Din blogg är vacker och du skriver verkligen otroligt bra, men just det här inlägget skär i hjärtat.

    SvaraRadera
  2. Hej Johanna!
    Så vackert och fint du skriver om Taisto och så väldigt sorgligt att han inte finns längre. Livet är oförutsägbart och flyktigt. Vi bär med oss både sorgliga och fina minnen genom livet och jag hoppas du så småningom kan gå vidare med de fina minnen du har av honom. Ta väl vara på dig själv och hälsa Lilian.
    Stor kram
    Siv E (Miriams mamma). (Tror att Miriam har varit inne och skrivit på din facebook)

    SvaraRadera