© Johanna Storås
ångest, som vanligt, för att jag inte tog fler bilder i snön. nu rinner allt det vita bort och regnet avslöjar askgrå asfalt, precis som mina hemligheter och brister. det finns mycket att finna bland det som legat begravt.
28.12.09
beneath it all...
ångest, som vanligt, för att jag inte tog fler bilder i snön. nu rinner allt det vita bort och regnet avslöjar askgrå asfalt, precis som mina hemligheter och brister. det finns mycket att finna bland det som legat begravt.
16.12.09
mode + samvete = ?
Nordiska modebranschens konferens om en mer hållbar modeindustri hålls parallellt med klimatkonferensen på Bella Center. H&M är här, Gina Tricot, Lindex, Acne. Otaliga danska varumärken och internationell modepress. De som vill göra skillnad, de som vill glänsa. Och så jag.
Mode känns sällan tillräckligt försvarbart. Det är ytligt. Lätt att avfärda. Oseriöst för oinsatta och superseriöst för insatta. Kanske är det den påspädda glamouren som gör modevärlden lätt att avfärda? Det faktum att även vid något så allvarligt som en klimatkonferens bjuds det på gratissaker. Och gratis är lyx, och lyx är glamour. Den inrutade modemänniskan behöver aldrig sakna sina kanapéer eller sin champagne. I det här fallet är kanapéerna, bubblet och godispåsarna bara miljövänliga - och röda mattan utanför har blivit grön och återvinningsbar.
Tanken slängs drastiskt i ansiktet redan under första akten. I takt med avslöjanden som att det i genomsnitt krävs 8500 liter färskvatten för att odla ett kilo bomull, att miljöfarligt avfallsvatten förorenar lokala bostadsmoråden och förgiftar människor, att modet i framtiden kommer behöva två eller tre extra planeter att ta sina resurser ifrån.
Här står modeindustrin avskalad all sin prakt. En pressad affärskarusell som föder nya säsonger var sjätte vecka, spottar ur sig nya trender, kräks nytt avfall. "Blue is the new black" säger en av talarna, "Water is the new oil", och modeindustrin super i sig. Dränerar jorden på tillgångar.
På grund av oss, konsumenterna?
Javisst.
Ju längre konferensen fortgår, desto svårare känns mode att avfärda. Industrin är en av världens största, som står på en ostadig grund av farlig miljöpåverkan och orättvisa arbetsförhållanden. Vikten av att mode som en industri måste ta sitt ansvar lyfts fram gång på gång. Den som tar måste ju också ge tillbaks.
Ändå kan jag inte låta bli att fundera över om det är sann välvilja eller högmod, när jag hör lyxfusionen PPR berätta samvetshistorier om sina märken. (Gucci skriver avtal för att skydda indonesiska regnskogar från papperskövling, Sergio Rossi gör ekologiska stilettpumps, Bottega Veneta tar fram hållbar lyxväska).
När representanten från PPR under sista timmen påpekar att hans största kamp fortfarande är att övertyga de dyraste märkena om att det visst kan vara vinstdrivande att bli mer miljömedvetna, känns det ungefär som om mina fördomar bekräftats.
Javisst.
Ju längre konferensen fortgår, desto svårare känns mode att avfärda. Industrin är en av världens största, som står på en ostadig grund av farlig miljöpåverkan och orättvisa arbetsförhållanden. Vikten av att mode som en industri måste ta sitt ansvar lyfts fram gång på gång. Den som tar måste ju också ge tillbaks.
Ändå kan jag inte låta bli att fundera över om det är sann välvilja eller högmod, när jag hör lyxfusionen PPR berätta samvetshistorier om sina märken. (Gucci skriver avtal för att skydda indonesiska regnskogar från papperskövling, Sergio Rossi gör ekologiska stilettpumps, Bottega Veneta tar fram hållbar lyxväska).
När representanten från PPR under sista timmen påpekar att hans största kamp fortfarande är att övertyga de dyraste märkena om att det visst kan vara vinstdrivande att bli mer miljömedvetna, känns det ungefär som om mina fördomar bekräftats.
Trots detta lämnar jag konferensen med två glimtar...
"The thought that occurred to me was that if they didn't do the show they could use the money to feed a lot of starving people. I was frankly embarrassed to be in a business associated with what at the time seemed to be a lot of thoughtlessness and greed in it. But two things happened, and as clichéd as it sounds Al Gore did his film, and it was a call for action to me. The second thing was that I saw the Dalai Lama in a very intimate setting, he said some very important things. To forgive your enemies, To have compassion for all things living, To create beauty and Preserve culture. So I thought, wait I can do that in my job. Al Gore and the Dalai Lama had given me a new definition for my fashion mission."
"In order to think about these issues, in order to have conversations about them, and decide on real ways to action them, and change the way the fashion industry does business, and the way consumers thinks about fashion, we need to start with words. And right now the words we use and their definitions are confused and confusing. The next step is to learn how to talk about it.
Julie Gilhart, den kvinnliga hjärnan bakom varuhuset Barneys i New York, jobbar idag aktivt med att lyfta fram hållbart mode, trots att det inte var länge sedan hon övervägde att lämna branschen, efter en spektakulär visning i Paris där det skröts om hur showen hade kostat en miljon dollar att producera...
"The thought that occurred to me was that if they didn't do the show they could use the money to feed a lot of starving people. I was frankly embarrassed to be in a business associated with what at the time seemed to be a lot of thoughtlessness and greed in it. But two things happened, and as clichéd as it sounds Al Gore did his film, and it was a call for action to me. The second thing was that I saw the Dalai Lama in a very intimate setting, he said some very important things. To forgive your enemies, To have compassion for all things living, To create beauty and Preserve culture. So I thought, wait I can do that in my job. Al Gore and the Dalai Lama had given me a new definition for my fashion mission."
Vanessa Friedman, moderedaktör på Financial Times, talar om ordets makt. Om köparna och läsarnas förvirring kring hypen "hållbart mode"...
"In order to think about these issues, in order to have conversations about them, and decide on real ways to action them, and change the way the fashion industry does business, and the way consumers thinks about fashion, we need to start with words. And right now the words we use and their definitions are confused and confusing. The next step is to learn how to talk about it.
In order to set your terms you have first to define your terms, and only then, can you expect people to meet your terms."
8.12.09
hur skapar man en modeindustri som är hållbar på riktigt
Världens ledare nojjar just nu i Köpenhamn över klimat och koldioxidutsläpp. Modebranschen vill inte stå utanför och titta på. Ett klokt drag med tanke på att tjejers (jag menar främst tjejers) garderober är några av de största miljöbovarna idag. Vi har hört om antimögelmedel i jeans, textiltillverkning som kör slut på jordens energier, nu senast skor som sprider miljögifter. Imorgon åker
vi, ett hundratal pressbesökare, journalister och modenördar till Köpenhamn för en dagslång konferens i ett klimatvänligare modes tecken.
© Johanna Storås
9.11.09
you are being fucked over & over again my friend
Det driver verkligen till vansinne. Varför denna ständiga skenhelighet hos skönhetsexperter, skönhetsskribenter, skönhetsjournalister yadi yadi? Är det ingen som djupsöker, dubbelkollar, ifrågasätter eller ens egentligen intresserar sig.
Nu har Aftonbladet publicerat "19 specialistkrämer för din hud". Skribenten har uppenbarligen plagierat marknadsföringen rakt av. Perricone, Excuviance, Brandt, Murad, och kanske största bluffen av dem alla La Mer (Estee Lauder). "Kärnfysikern Max Huber skapade den för att läka sin svåra brännskada i ansiktet". Jovisst, och brännskador är ju samma sak som rynkor - genetiskt betingat.
Om La Mer (eller någon crème för den delen) kunde ta bort brännskador skulle den genast, omedelbart, omklassas till läkemedel. That's the law. Samma sak gäller rynkor. Det finns en anledning till att termer som "reducerar synbara rynkor" existerar i marknadsföringen. Om något tar bort rynkor, eller förändrar huden på djupet för den delen, är det inne och tassar på medicinsk mark och ska därmed tillhöra läkemedelsindustrin.
För att ytterligare illustrera min frustrering: På tv cirkulerar Garniers marknadsföringstrix för mirakelcrèmen UltraLift.
" Det handlar om att behålla spänsten", kuttrar en köpt Pernilla Wahlgren. "För mig är det den bästa antirynk-crèmen".
Garnier skriver själva, i ministil, på deras hemsida att " UltraLift har tagits fram för att reducera utseendet av rynkor och göra så att huden känns fastare" men "det har inte bevisats att den kan lyfta huden eller göra den fastare"... "Självklart kan vi inte göra det omöjliga och åstadkomma ett permanent lyft".
Varför ens marknadsföra något som inte existerar, undrar jag. Varför ens fortsätta tillverka en crème som inte lever upp till syftet? När man dessutom visste om det från början.
Don't get me wrong. Jag är ingen sån som vill bojkotta skönhetsindustrin (jag var på ett hudvårdsseminarie nyligen, fullkomligt nördig över senaste forskningen om parabener, peptider och hudpenetrering). Men jag förespråkar ärlighet tack.
Snälla, försök inte stoppa mig. Nu är jag på krigsstigen...
Om La Mer (eller någon crème för den delen) kunde ta bort brännskador skulle den genast, omedelbart, omklassas till läkemedel. That's the law. Samma sak gäller rynkor. Det finns en anledning till att termer som "reducerar synbara rynkor" existerar i marknadsföringen. Om något tar bort rynkor, eller förändrar huden på djupet för den delen, är det inne och tassar på medicinsk mark och ska därmed tillhöra läkemedelsindustrin.
För att ytterligare illustrera min frustrering: På tv cirkulerar Garniers marknadsföringstrix för mirakelcrèmen UltraLift.
" Det handlar om att behålla spänsten", kuttrar en köpt Pernilla Wahlgren. "För mig är det den bästa antirynk-crèmen".
Garnier skriver själva, i ministil, på deras hemsida att " UltraLift har tagits fram för att reducera utseendet av rynkor och göra så att huden känns fastare" men "det har inte bevisats att den kan lyfta huden eller göra den fastare"... "Självklart kan vi inte göra det omöjliga och åstadkomma ett permanent lyft".
Varför ens marknadsföra något som inte existerar, undrar jag. Varför ens fortsätta tillverka en crème som inte lever upp till syftet? När man dessutom visste om det från början.
Don't get me wrong. Jag är ingen sån som vill bojkotta skönhetsindustrin (jag var på ett hudvårdsseminarie nyligen, fullkomligt nördig över senaste forskningen om parabener, peptider och hudpenetrering). Men jag förespråkar ärlighet tack.
Snälla, försök inte stoppa mig. Nu är jag på krigsstigen...
23.10.09
distance is even more close for a breakthrough
Falköping. Någon som vet var det ligger. Där har jag befunnit mig över en vecka. Småstaden som 1984 valdes till Sveriges tråkigaste stad. Rik på ost och cancerframkallande radon. Där har jag växt upp ungefär var tredje helg. Det mesta jag sett är åkrarna, vedklabbarna, sorkbona i gräsmattan, och tranorna som återvänder över himlen varje höst.
Jag har bytt ut Acnejeansen mot jordig overall. Ingen latte på en vecka är lika med fem koppar bryggkaffe om dan. På dagarna bär jag ved, om kvällarna skriver jag artiklar i skenet av laptopen. Mascarafri och med stubbiga ben. Mörker och vaggande grantoppar utanför.
Avskärmad från det mesta, som obetalda räkningar och baksmälla. Sen sjunger mobilen och jag svarar, och i andra änden en glad redaktör från Aftonbladet, och hon köper min idé som jag mejlade för snart två månader sedan, och så ger hon mig ett uppdrag med på det.
Jag sitter på slätten vid Sveriges tråkigaste stad och har precis sålt ett genombrott.
© Johanna Storås
15.10.09
lost words
ibland får jag inte ur mig mer än en eller två meningar på en hel dag, då försöker jag skriva så långa som möjligt för att känna att jag åtminstone åstadkommit något betydelsefullt och jag stryker och redigerar och reviderar och letar desperat efter förlorade ordceller som min hjärnbank tappat bort...
8.10.09
the sickness
What I want is to be alive, to escape all the damage, to shed it like snakeskin, to emerge pure and naked and laughing....
I'll be back soon...
I'll be back soon...
29.9.09
is this the day of the beginning...
© Johanna Storås
Det här är en sån dag då marken under dig börjat spjäla sig inför kylan, för att med tiden slappna av, dra det jordiga täcket omkring sig, och slutligen sjunka i dvala.
Det är en sån dag då fingertopparna vill gömma sig i tröjans stoppning och kinderna övar på att glöda liv i sig själva.
Det här är en sån dag då du sitter på storstadens café, den där med två våningar, där fåtöljerna i fejkat skinn är formade efter varma rumpor, där de stora fönstren ramar in stadslivet utanför, längre ner, där bland gatustenar och rastlösa själar.
Det är en sån dag då du sitter ensam med dig själv och Haruki Murakamis pocketutgåva av After Dark och läser, sippar, läser, sippar, läser, och sippar på en latte som är så het att du om och om igen skållar tungspetsen.
Det här är en sån dag då du önskar att du levde orden som pryder de vita bladen:
Det är en sån dag då fingertopparna vill gömma sig i tröjans stoppning och kinderna övar på att glöda liv i sig själva.
Det här är en sån dag då du sitter på storstadens café, den där med två våningar, där fåtöljerna i fejkat skinn är formade efter varma rumpor, där de stora fönstren ramar in stadslivet utanför, längre ner, där bland gatustenar och rastlösa själar.
Det är en sån dag då du sitter ensam med dig själv och Haruki Murakamis pocketutgåva av After Dark och läser, sippar, läser, sippar, läser, och sippar på en latte som är så het att du om och om igen skållar tungspetsen.
Det här är en sån dag då du önskar att du levde orden som pryder de vita bladen:
After a quick survey of the interior, our eyes come to rest on a girl sitting by the front window. Why her? Why not soemone else? Hard to say. But for some reason, she attracts our attention - very naturally. She sits at a fourperson table, reading a book.... Her eyes rarely move from the pages of the book - a thick hardback. A bookstore wrapper hides the title from us.... Far from skimming, she seems to be biting off and chewing it one line at a time.... She reaches out at regular intervals and brings the coffee cup to her mouth, but she doesn't appear to be enjoying the flavour. She drinks because she has a cup of coffee in front of her: that is her role as a customer. At odd moments, she puts a cigarette between her lips and lights it with a plastic lighter.... She breaks off her reading and looks utside. From this second-storey window she can look down on the busy street.... After a long, steady look at this jumbled street scene, she holds her breath for a moment and turns her eyes once again towards her book.... Puffed no more than two or three times, her cigarette turns into a perfectly formed column of ash in the ashtray.
- After Dark, Haruki Murakami
- After Dark, Haruki Murakami
25.9.09
face factory
© Johanna Storås
Det finns en skönhetsklinik i Ryssland. Där du kan få en fix stamceller injicerad i blodet.
Egentligen finns det flera. Men det är bara en som kan erbjuda stamceller tagna ur vävnaden från aborterade foster.
Bojkotta botox. Det här är nya tidens mirakelmetod mot rynkor och åldersnoja. Forskningen har nämligen visat att stamceller har en förmåga att återbilda vilken typ av vävnad som helst. Likaså har den visat att antalet celler i rynkig hud är betydligt mindre än hos slät hy. Det finns visserligen inga kliniska studier som backar upp påståendena att stamceller skulle vara ungdomens källa. Du kan förvänta dig i stort sett vilket resultat som helst. I en del experiment har mänskliga öron odlats fram på råttor.
Lite för hardcore för dig?
Det finns andra alternativ.
En grupp amerikanska forskare har kommit fram till att det är förändringar i benstommen som förslappar vår hy. Benen i ditt kranie växer i takt med dina födelsedagar, vilket får dem att utgöra ett allt sämre stöd åt vävnaden i ditt ansikte.
Var inte orolig. Forskarnas målsättningen är att få kontroll över de hjärnsignaler som orsakar förändringarna i benstommen. Snart kommer vi alla kunna injicera magiska preparat rakt in i skallbenet.
Känner du avsmak?
Glöm inte att det är just avsmak, inför russinhy, som länge fått oss att paralysera våra ansikten med nervgift. Utan att vi ens höjt på ögonbrynen - bokstavligt talat.
En botox-fix innan helgen, restylan-fyllning på lunchen. Tänk vad forskningen inom skönhet gått framåt. Det var inte så hemskt länge sedan, 1926 närmare bestämt, som en amerikansk branschtidning påstod att skönhetsprodukter faktiskt blev bättre om de packades in i lyxiga förpackningar.
All denna hysteri kring vår hud. Rynkor, åldersfläckar, finnar, påsar.
Du kanske håller dig till crémerna istället - de där som lovar underverk. Du ser det som ett skonsammare alternativ.
Sedan läser du i tidningen. Att det inte är alltför ovanligt att människohud används i antirynk-crémer. Läckor avslöjar dessutom hur ett kinesiskt kosmetikabolag använt sig av huden från kriminella som avrättats.
En amerikansk läkare uttalar sig, när våra släktingar avlider har vi ingen aning om att deras hudvävnader används i kosmetiskt syfte.
Magstarkt?
Du funderar på något mindre drastiskt.
En hudvårdsserie med moderkaksextrakt som nyckelingrediens?
Kanske en ansiktscréme baserad på sperma? Fanns det inte någon rapport någonstans som sa att huden blev fastare av det?
Eller hudbalsam med den där magiska ingrediensen som du aldrig lyckas uttala namnet på? Något aktivt ämne utvunnet ur ett spädbarns förhud.
Efter ett tag tänker du:
Om man skulle ta och testa vanlig rapsolja då?
Egentligen finns det flera. Men det är bara en som kan erbjuda stamceller tagna ur vävnaden från aborterade foster.
Bojkotta botox. Det här är nya tidens mirakelmetod mot rynkor och åldersnoja. Forskningen har nämligen visat att stamceller har en förmåga att återbilda vilken typ av vävnad som helst. Likaså har den visat att antalet celler i rynkig hud är betydligt mindre än hos slät hy. Det finns visserligen inga kliniska studier som backar upp påståendena att stamceller skulle vara ungdomens källa. Du kan förvänta dig i stort sett vilket resultat som helst. I en del experiment har mänskliga öron odlats fram på råttor.
Lite för hardcore för dig?
Det finns andra alternativ.
En grupp amerikanska forskare har kommit fram till att det är förändringar i benstommen som förslappar vår hy. Benen i ditt kranie växer i takt med dina födelsedagar, vilket får dem att utgöra ett allt sämre stöd åt vävnaden i ditt ansikte.
Var inte orolig. Forskarnas målsättningen är att få kontroll över de hjärnsignaler som orsakar förändringarna i benstommen. Snart kommer vi alla kunna injicera magiska preparat rakt in i skallbenet.
Känner du avsmak?
Glöm inte att det är just avsmak, inför russinhy, som länge fått oss att paralysera våra ansikten med nervgift. Utan att vi ens höjt på ögonbrynen - bokstavligt talat.
En botox-fix innan helgen, restylan-fyllning på lunchen. Tänk vad forskningen inom skönhet gått framåt. Det var inte så hemskt länge sedan, 1926 närmare bestämt, som en amerikansk branschtidning påstod att skönhetsprodukter faktiskt blev bättre om de packades in i lyxiga förpackningar.
All denna hysteri kring vår hud. Rynkor, åldersfläckar, finnar, påsar.
Du kanske håller dig till crémerna istället - de där som lovar underverk. Du ser det som ett skonsammare alternativ.
Sedan läser du i tidningen. Att det inte är alltför ovanligt att människohud används i antirynk-crémer. Läckor avslöjar dessutom hur ett kinesiskt kosmetikabolag använt sig av huden från kriminella som avrättats.
En amerikansk läkare uttalar sig, när våra släktingar avlider har vi ingen aning om att deras hudvävnader används i kosmetiskt syfte.
Magstarkt?
Du funderar på något mindre drastiskt.
En hudvårdsserie med moderkaksextrakt som nyckelingrediens?
Kanske en ansiktscréme baserad på sperma? Fanns det inte någon rapport någonstans som sa att huden blev fastare av det?
Eller hudbalsam med den där magiska ingrediensen som du aldrig lyckas uttala namnet på? Något aktivt ämne utvunnet ur ett spädbarns förhud.
Efter ett tag tänker du:
Om man skulle ta och testa vanlig rapsolja då?
22.9.09
bedhair for real
© Johanna Storås
När en skönhetsprodukt lever upp till vad den lovar, visst är det underbart - men fan så sällsynt. När en skönhetsprodukt inte lever upp till vad den lovar, men visar sig leva upp till något mycket bättre än vad den lovat, något som tillverkaren och pr-avdelningen förmodligen inte har någon aning om att de skulle kunna lova - då är det ännu underbarare. (Så Redken om ni läser detta, omvärdera marknadsföringen för Align 12 ultra-straight balm!)
Jag är mest typen som faller för hårkurer som lovar vilda nätter av volym, sängkammarruffs och stadga. Knappast de som försöker charma med ord som "pin-straight" eller "smooth and sleek". Men förälskelsen smög sig på, då jag i brist på annat, tvingades kleta in Redkens ultra-straight i mina törstande hårtestar. Och på den vägen är det.
Om du, likt jag, har typisk nordiskt tunna hårstrån fast en jävla massa som får din frisyr att hänga strömlinjeformat utan några tecken på liv, testa det här.
1- Ignorera för alltid instruktionerna på Align 12's baksida.
2- Föna ditt hår med huvudet upp och ner (vilket du redan vet är det bästa för volymlöst hår), från hårrötterna och i hårstrånas riktning. Låt det inte bli helt torrt.
3- Pumpa ut ett par klickar balm och smek jämt fördelat in i hårslingorna, inte för mycket klibb nu, två pumpar räcker till mitt långa hår.
4- Föna med en rundborste, en näve slingor i taget. "Lyft" håret från rötterna med hjälp av rundborsten. Föna med rundborsten utåt från huvet, eller inåt, åt höger, eller åt vänster, det är upp till dig, men se till att hela tiden hålla den där vippen när borsten släpper håret - tanken är att håret ska se allt annat än rakt ut.
5- Om du vill ha mer form och stadga i vissa hårpartier (förslagsvis i etapplängderna som ramar in ditt fina ansikte), pumpa ut lite mer hårunder och fördela jämt i de utvalda längderna, föna samtidigt som du formar med rundborsten.
Vavavoom, om ditt hår är som mitt, så har du nu ett tämjt sängkammarruffs med sinnesjuk fyllighet och stadga, heeela dan. (Yeah for real).
ps. Jag fråntar mig ansvar för allt annat än lyckat resultat... i annat fall kontakta Redken :)
18.9.09
the revelation?
inatt sålde jag min första artikelidé till Elle.
får beskedet via mobilen.
redaktören, en ung kvinna med monstertendenser, ägnar största delen åt att tissla och tassla med sin unga gayassistent i bakgrunden.
plötsligt frågar hon sakligt:
"är du tjock?"
"nej", småljuger jag.
"att du är smal och en någorlunda skönhet, det är a och o om du ska skriva för oss."
vaknar klibbig, med min egna saliv i halsen...
drömtydning, please. åt ung skribent med förvirrat sinnelag, slitet hår och waaayy too much underhudsfett.
är det dax att försöka sälja nåt till svenska Elle?
får beskedet via mobilen.
redaktören, en ung kvinna med monstertendenser, ägnar största delen åt att tissla och tassla med sin unga gayassistent i bakgrunden.
plötsligt frågar hon sakligt:
"är du tjock?"
"nej", småljuger jag.
"att du är smal och en någorlunda skönhet, det är a och o om du ska skriva för oss."
vaknar klibbig, med min egna saliv i halsen...
drömtydning, please. åt ung skribent med förvirrat sinnelag, slitet hår och waaayy too much underhudsfett.
är det dax att försöka sälja nåt till svenska Elle?
© Johanna Storås
11.9.09
the new miss boredom
jag har varit distraherad senaste tiden,
av verkligheten eller en illusion av den.
av verkligheten eller en illusion av den.
29.8.09
28.8.09
Stine Goya
the Stine Goya spring/summer 10 collection, Copenhagen Fashion Week
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
23.8.09
Munthe plus Simonsen
the Munthe plus Simonsen show at City Hall, Copenhagen Fashion Week spring/summer 10.
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
20.8.09
Designers Remix
the Designers Remix spring/summer 10 collection at Amager Strand, Copenhagen Fashion Week
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
17.8.09
Copenhagen vision
the CPH Vision press show for spring/summer 10, Copenhagen Fashion Week
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
notes from Copenhagen fashion week - day 1 (once again)
© Johanna Storås
15:00 Minimarket
Min Malene Birger-bag från förra säsongen går upp i botten och nycklar, smink, anteckningsbok, cigg och cola (drycken) faller ut till allmän beskådan.
Minimarket öppnar modeveckan, 20 minuter försenat. Svensk tjej bredvid i klassiskt snittad klänning med böljande volanger, typ singoalla, lider under väntan. För ett ögonblick dåsar hon ihop, men rätar snabbt på ryggen för att inta elegant stylish pose igen.
Minimarkets geometriska kollektion är som Cartoon Network och engelsk konfekt i både färg och form.
Fattar inte de ridhjälmsliknande hattarna eller Dexter-aktiga solglasögonen, men älskar de höga platformsklackarna i godistoner, de "trasiga" dragkedjorna och böljande crepe- och silkesblusarna.
16:00 Ole Yde
Flera fladdrande solfjädrar i publiken. Värmeslag och inne på min 2a gin&tonic. Bredvid mig två utsända tjejer från Style.com. Snett mittemot väntar en stol på Covers chefred. Malene Malling.
Min Malene Birger-bag från förra säsongen går upp i botten och nycklar, smink, anteckningsbok, cigg och cola (drycken) faller ut till allmän beskådan.
Minimarket öppnar modeveckan, 20 minuter försenat. Svensk tjej bredvid i klassiskt snittad klänning med böljande volanger, typ singoalla, lider under väntan. För ett ögonblick dåsar hon ihop, men rätar snabbt på ryggen för att inta elegant stylish pose igen.
Minimarkets geometriska kollektion är som Cartoon Network och engelsk konfekt i både färg och form.
Fattar inte de ridhjälmsliknande hattarna eller Dexter-aktiga solglasögonen, men älskar de höga platformsklackarna i godistoner, de "trasiga" dragkedjorna och böljande crepe- och silkesblusarna.
16:00 Ole Yde
Flera fladdrande solfjädrar i publiken. Värmeslag och inne på min 2a gin&tonic. Bredvid mig två utsända tjejer från Style.com. Snett mittemot väntar en stol på Covers chefred. Malene Malling.
Pillar lite i godispåsen, fiskar upp L'oreals Elnett hårspray, tråkigt lila nagellack och läpplack i skimmrande jordton. Bara 2a gången man är här men lika besviken på innehållet som om detta skulle vara vardagsmat. Ändå, nästa visning, nästa goodiebag som står fint och väntar framför stolen, och man är lika uppspelt och nyfiken som om man aldrig fått något.
Ole Ydes försenade modeller glider på höga klackar genom publik. 50-tals silhuetter, andalusiska volanger, böljande Hollywood silhuetter. Inspirationen i helhet ganska så kliché. Fast ljudspåret är mäktigt. Klassisk musik först, sedan tunga basrester från ett technospår som sakta svävar in. Välfrisserade huvuden på första raden som diskret nickar med i takten. Det är så här det ska va.
18:00 CPH Vision Press show
Hamnar på 3e raden, allra längst in, precis intill jättelik högtalare. Åh andra sidan har jag felfritt läge att plåta modellerna innan de ens klivit ut på podiet. När showen börjar är basen från högtalaren så dov att det värker i hjärtsäcken. Cocktailglasen hoppar i takt ner på golvet och spiller söta rester Cosmopolitan över mina öppna skor.
Känner igen tjej med blond pudelafro från pressbussen förra året.
Sommarens trender, ett år framåt i tiden, passerar en och en. Stundtals sömnigt. Men mer om det sen...
21:00 Rützou
Lyckan är att få en egen stol med sitt namn skrivet på!
Även fast det är en sån dålig plats att det enda du ser är alla andra som applåderar.
Smuttade alldeles för länge på ett glas bubbel. Jäkligt trött på att vänta på försenade visningar. Varm och mosig i huvudet, seg i fötterna. Fast Rutzou var, och är, värd all väntan i världen.
11.8.09
Rützou
the Rützou spring/summer 10 show at City Hall, Copenhagen Fashion Week
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
10.8.09
YDE
the Ole Yde spring/summer 10 show at City Hall, Copenhagen Fashion Week.
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
© Johanna Storås
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
