© Johanna Storås
Det här är en sån dag då marken under dig börjat spjäla sig inför kylan, för att med tiden slappna av, dra det jordiga täcket omkring sig, och slutligen sjunka i dvala.
Det är en sån dag då fingertopparna vill gömma sig i tröjans stoppning och kinderna övar på att glöda liv i sig själva.
Det här är en sån dag då du sitter på storstadens café, den där med två våningar, där fåtöljerna i fejkat skinn är formade efter varma rumpor, där de stora fönstren ramar in stadslivet utanför, längre ner, där bland gatustenar och rastlösa själar.
Det är en sån dag då du sitter ensam med dig själv och Haruki Murakamis pocketutgåva av After Dark och läser, sippar, läser, sippar, läser, och sippar på en latte som är så het att du om och om igen skållar tungspetsen.
Det här är en sån dag då du önskar att du levde orden som pryder de vita bladen:
Det är en sån dag då fingertopparna vill gömma sig i tröjans stoppning och kinderna övar på att glöda liv i sig själva.
Det här är en sån dag då du sitter på storstadens café, den där med två våningar, där fåtöljerna i fejkat skinn är formade efter varma rumpor, där de stora fönstren ramar in stadslivet utanför, längre ner, där bland gatustenar och rastlösa själar.
Det är en sån dag då du sitter ensam med dig själv och Haruki Murakamis pocketutgåva av After Dark och läser, sippar, läser, sippar, läser, och sippar på en latte som är så het att du om och om igen skållar tungspetsen.
Det här är en sån dag då du önskar att du levde orden som pryder de vita bladen:
After a quick survey of the interior, our eyes come to rest on a girl sitting by the front window. Why her? Why not soemone else? Hard to say. But for some reason, she attracts our attention - very naturally. She sits at a fourperson table, reading a book.... Her eyes rarely move from the pages of the book - a thick hardback. A bookstore wrapper hides the title from us.... Far from skimming, she seems to be biting off and chewing it one line at a time.... She reaches out at regular intervals and brings the coffee cup to her mouth, but she doesn't appear to be enjoying the flavour. She drinks because she has a cup of coffee in front of her: that is her role as a customer. At odd moments, she puts a cigarette between her lips and lights it with a plastic lighter.... She breaks off her reading and looks utside. From this second-storey window she can look down on the busy street.... After a long, steady look at this jumbled street scene, she holds her breath for a moment and turns her eyes once again towards her book.... Puffed no more than two or three times, her cigarette turns into a perfectly formed column of ash in the ashtray.
- After Dark, Haruki Murakami
- After Dark, Haruki Murakami
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar