is this the day of the beginning...

© Johanna Storås 

Det här är en sån dag då marken under dig börjat spjäla sig inför kylan, för att med tiden slappna av, dra det jordiga täcket omkring sig, och slutligen sjunka i dvala.
Det är en sån dag då fingertopparna vill gömma sig i tröjans stoppning och kinderna övar på att glöda liv i sig själva.
Det här är en sån dag då du sitter på storstadens café, den där med två våningar, där fåtöljerna i fejkat skinn är formade efter varma rumpor, där de stora fönstren ramar in stadslivet utanför, längre ner, där bland gatustenar och rastlösa själar.
Det är en sån dag då du sitter ensam med dig själv och Haruki Murakamis pocketutgåva av After Dark och läser, sippar, läser, sippar, läser, och sippar på en latte som är så het att du om och om igen skållar tungspetsen.
Det här är en sån dag då du önskar att du levde orden som pryder de vita bladen:

After a quick survey of the interior, our eyes come to rest on a girl sitting by the front window. Why her? Why not soemone else? Hard to say. But for some reason, she attracts our attention - very naturally. She sits at a fourperson table, reading a book.... Her eyes rarely move from the pages of the book - a thick hardback. A bookstore wrapper hides the title from us.... Far from skimming, she seems to be biting off and chewing it one line at a time.... She reaches out at regular intervals and brings the coffee cup to her mouth, but she doesn't appear to be enjoying the flavour. She drinks because she has a cup of coffee in front of her: that is her role as a customer. At odd moments, she puts a cigarette between her lips and lights it with a plastic lighter.... She breaks off her reading and looks utside. From this second-storey window she can look down on the busy street.... After a long, steady look at this jumbled street scene, she holds her breath for a moment and turns her eyes once again towards her book.... Puffed no more than two or three times, her cigarette turns into a perfectly formed column of ash in the ashtray. 

- After Dark, Haruki Murakami

face factory

© Johanna Storås

Det finns en skönhetsklinik i Ryssland. Där du kan få en fix stamceller injicerad i blodet.
Egentligen finns det flera. Men det är bara en som kan erbjuda stamceller tagna ur vävnaden från aborterade foster.
Bojkotta botox. Det här är nya tidens mirakelmetod mot rynkor och åldersnoja. Forskningen har nämligen visat att stamceller har en förmåga att återbilda vilken typ av vävnad som helst. Likaså har den visat att antalet celler i rynkig hud är betydligt mindre än hos slät hy. Det finns visserligen inga kliniska studier som backar upp påståendena att stamceller skulle vara ungdomens källa. Du kan förvänta dig i stort sett vilket resultat som helst. I en del experiment har mänskliga öron odlats fram på råttor.


Lite för hardcore för dig?
Det finns andra alternativ.
En grupp amerikanska forskare har kommit fram till att det är förändringar i benstommen som förslappar vår hy. Benen i ditt kranie växer i takt med dina födelsedagar, vilket får dem att utgöra ett allt sämre stöd åt vävnaden i ditt ansikte.
Var inte orolig. Forskarnas målsättningen är att få kontroll över de hjärnsignaler som orsakar förändringarna i benstommen. Snart kommer vi alla kunna injicera magiska preparat rakt in i skallbenet.


Känner du avsmak?
Glöm inte att det är just avsmak, inför russinhy, som länge fått oss att paralysera våra ansikten med nervgift. Utan att vi ens höjt på ögonbrynen - bokstavligt talat.
En botox-fix innan helgen, restylan-fyllning på lunchen. Tänk vad forskningen inom skönhet gått framåt. Det var inte så hemskt länge sedan, 1926 närmare bestämt, som en amerikansk branschtidning påstod att skönhetsprodukter faktiskt blev bättre om de packades in i lyxiga förpackningar.


All denna hysteri kring vår hud. Rynkor, åldersfläckar, finnar, påsar.
Du kanske håller dig till crémerna istället - de där som lovar underverk. Du ser det som ett skonsammare alternativ.
Sedan läser du i tidningen. Att det inte är alltför ovanligt att människohud används i antirynk-crémer. Läckor avslöjar dessutom hur ett kinesiskt kosmetikabolag använt sig av huden från kriminella som avrättats.
En amerikansk läkare uttalar sig, när våra släktingar avlider har vi ingen aning om att deras hudvävnader används i kosmetiskt syfte.


Magstarkt?
Du funderar på något mindre drastiskt.
En hudvårdsserie med moderkaksextrakt som nyckelingrediens?
Kanske en ansiktscréme baserad på sperma? Fanns det inte någon rapport någonstans som sa att huden blev fastare av det?
Eller hudbalsam med den där magiska ingrediensen som du aldrig lyckas uttala namnet på? Något aktivt ämne utvunnet ur ett spädbarns förhud.
Efter ett tag tänker du:
Om man skulle ta och testa vanlig rapsolja då?

bedhair for real

© Johanna Storås 

När en skönhetsprodukt lever upp till vad den lovar, visst är det underbart - men fan så sällsynt. När en skönhetsprodukt inte lever upp till vad den lovar, men visar sig leva upp till något mycket bättre än vad den lovat, något som tillverkaren och pr-avdelningen förmodligen inte har någon aning om att de skulle kunna lova - då är det ännu underbarare. (Så Redken om ni läser detta, omvärdera marknadsföringen för Align 12 ultra-straight balm!)

Det var knappast kärlek vid första ögonkastet, för jag var på väg att kasta bort hårundret till en lycklig medarbetare, tillsammans med en hög annat oanvändbart junk som låg i botten på godispåsarna från Köpenhamns modevecka (tyvärr blir det så).
Jag är mest typen som faller för hårkurer som lovar vilda nätter av volym, sängkammarruffs och stadga. Knappast de som försöker charma med ord som "pin-straight" eller "smooth and sleek". Men förälskelsen smög sig på, då jag i brist på annat, tvingades kleta in Redkens ultra-straight i mina törstande hårtestar. Och på den vägen är det.

Om du, likt jag, har typisk nordiskt tunna hårstrån fast en jävla massa som får din frisyr att hänga strömlinjeformat utan några tecken på liv, testa det här.

1- Ignorera för alltid instruktionerna på Align 12's baksida.
2- Föna ditt hår med huvudet upp och ner (vilket du redan vet är det bästa för volymlöst hår), från hårrötterna och i hårstrånas riktning. Låt det inte bli helt torrt.
3- Pumpa ut ett par klickar balm och smek jämt fördelat in i hårslingorna, inte för mycket klibb nu, två pumpar räcker till mitt långa hår.
4- Föna med en rundborste, en näve slingor i taget. "Lyft" håret från rötterna med hjälp av rundborsten. Föna med rundborsten utåt från huvet, eller inåt, åt höger, eller åt vänster, det är upp till dig, men se till att hela tiden hålla den där vippen när borsten släpper håret - tanken är att håret ska se allt annat än rakt ut.
5- Om du vill ha mer form och stadga i vissa hårpartier (förslagsvis i etapplängderna som ramar in ditt fina ansikte), pumpa ut lite mer hårunder och fördela jämt i de utvalda längderna, föna samtidigt som du formar med rundborsten.

Vavavoom, om ditt hår är som mitt, så har du nu ett tämjt sängkammarruffs med sinnesjuk fyllighet och stadga, heeela dan. (Yeah for real).

ps. Jag fråntar mig ansvar för allt annat än lyckat resultat... i annat fall kontakta Redken :)

the revelation?

inatt sålde jag min första artikelidé till Elle.
får beskedet via mobilen.
redaktören, en ung kvinna med monstertendenser, ägnar största delen åt att tissla och tassla med sin unga gayassistent i bakgrunden.
plötsligt frågar hon sakligt:
"är du tjock?"
"nej", småljuger jag.
"att du är smal och en någorlunda skönhet, det är a och o om du ska skriva för oss."


vaknar klibbig, med min egna saliv i halsen...
drömtydning, please. åt ung skribent med förvirrat sinnelag, slitet hår och waaayy too much underhudsfett.
är det dax att försöka sälja nåt till svenska Elle?

© Johanna Storås

the new miss boredom

jag har varit distraherad senaste tiden,
av verkligheten eller en illusion av den.

© Johanna Storås