© Johanna Storås
Det bästa är egentligen att åka tåg.
Sväva fram och in och ut genom olika väderlekar, fram och upp och ner över skiftande landskap, och samtidigt slå fingertopparna mot laptopens tangenter.
Önskar jag kunde säga att det är på spåret mellan Malmö och Berlin, eller Prag eller nåt annat intressant - inte mellan Malmö och Helsingborg, med 3 minuters försening från Landskrona.
Men vad är det som säger att det egentligen skulle vara ointressantare. Som om människor är tristare på linjen Malmö Helsingborg.
En superblonderad Pocahontas sitter snett emot, vitt hår som hänger i två slitna tofsar slarvigt lindade med läderband. Fransig t-shirt med trycket Six Pistols spänner över tuttar som säkerligen kostat ett par månadslöner. Strax över vänstra mungipan en piercing, så liten att det skulle kunna vara en matbit som fastnat. Överläppen är spänd, läppglans som börjat rinna ut i linjer, medan hon frenetiskt komponerar ett sms med mobilen. Hon blänger fram under den symmetriskt friserade luggen, studerar hastigt passagerarna som sitter omkring oss, de allvarsamma kråksparkarna vid ögonen berättar att hon redan sett mycket. Bakom allt härdat, slitet finns ett ansikte som är sött, men idag är blicken salt.
Hon återgår till sin sms-novell.
På andra sidan gången låter en ung man fingrarna glida långsamt genom sitt amish-aktiga skägg. Nya Nike på fötterna. Flammig hy. Han läser senaste Champions Leage resultaten i danska Metro. Mittemot sitter farsan, tung och ensam, och säger något på israeliska. Sonen svarar så det lurviga skägget rör sig, utan att se upp från tidningen.
Ett sms-meddelande pingar till. En tjej reagerar hastigt, läser på displayen. Det långa, raka håret faller framåt som en tung gardin och döljer hennes profil. Någon sekund senare. Hon vänder blicken mot fönstret, för håret ur ansiktet, en nattklubbstämpel sitter kvar på handryggen. Hon tittar ut. Ser något som inte är där, eller något som hon önskar var där.
Ett nytt landskap svischar förbi ...
Det bästa är egentligen att åka tåg.
Sväva fram och in och ut genom olika väderlekar, fram och upp och ner över skiftande landskap, och samtidigt slå fingertopparna mot laptopens tangenter.
Önskar jag kunde säga att det är på spåret mellan Malmö och Berlin, eller Prag eller nåt annat intressant - inte mellan Malmö och Helsingborg, med 3 minuters försening från Landskrona.
Men vad är det som säger att det egentligen skulle vara ointressantare. Som om människor är tristare på linjen Malmö Helsingborg.
En superblonderad Pocahontas sitter snett emot, vitt hår som hänger i två slitna tofsar slarvigt lindade med läderband. Fransig t-shirt med trycket Six Pistols spänner över tuttar som säkerligen kostat ett par månadslöner. Strax över vänstra mungipan en piercing, så liten att det skulle kunna vara en matbit som fastnat. Överläppen är spänd, läppglans som börjat rinna ut i linjer, medan hon frenetiskt komponerar ett sms med mobilen. Hon blänger fram under den symmetriskt friserade luggen, studerar hastigt passagerarna som sitter omkring oss, de allvarsamma kråksparkarna vid ögonen berättar att hon redan sett mycket. Bakom allt härdat, slitet finns ett ansikte som är sött, men idag är blicken salt.
Hon återgår till sin sms-novell.
På andra sidan gången låter en ung man fingrarna glida långsamt genom sitt amish-aktiga skägg. Nya Nike på fötterna. Flammig hy. Han läser senaste Champions Leage resultaten i danska Metro. Mittemot sitter farsan, tung och ensam, och säger något på israeliska. Sonen svarar så det lurviga skägget rör sig, utan att se upp från tidningen.
Ett sms-meddelande pingar till. En tjej reagerar hastigt, läser på displayen. Det långa, raka håret faller framåt som en tung gardin och döljer hennes profil. Någon sekund senare. Hon vänder blicken mot fönstret, för håret ur ansiktet, en nattklubbstämpel sitter kvar på handryggen. Hon tittar ut. Ser något som inte är där, eller något som hon önskar var där.
Ett nytt landskap svischar förbi ...
Jag jobbar inte, går i skolan! börjar första året på gymnaiset efter sommaren.
SvaraRaderamitt modeintresse är något som bara greppat tag i mig. kan inte minnas när mitt intresse för mode kom. men med min farmor som rysksömmerska och mamma som konstnär kanske det här kommit därifrån? jag vet inte. ingen av mina föräldrar är modeintresserade så det är ingenting som jag har tagit efter dom. mode i säng är någonting jag brinner för från hjärtat. det en så stor industri och man kan få visa sin kreativitet på så många olika sätt. just nu kollar jag på fashiontv (paris fashion week fw09.10) och får rysningar, jag blir så tagen av allting. låter nog väldigt konstigt men inte ens jag kan förklara
när upptäckte du ditt skrivar/konst/mode intresse? :)
Mycket fin bild, och du skriver jätte fint.
SvaraRadera