saker modefolk skriver

Nostalgiläser lite på Elle.se om modeveckan i Köpenhamn. Läser att Malene Birgers show troligen var veckans "mest påkostade och mest bevakade" visning. Funderar lite över slutsatsen.

Flashback: ett 50-tal fashionistas på höga klackar, inklusive jag själv, ramlar ur en försenad pressbuss. Stormar likt en elefanthord mot ingången till Malene Birgers visning. Märkesclutches och vässade naglar i luften. Dörrvaktsfolket ler inställsamt. Inga blickar kastas på gästlistan. Någon säger välkommen. Så var man inne i navet - och så var det med det.

Fortsätter läsa på Elle.se att det var riktigt "fiiiiina goodiebags" också - på Malene Birgers "påkostade" visning. Jo visst. Smink från Bobbie Brown är alltid fint. Särskilt det där läppstiftet i naturell ton som inte syns men ändå får läpparna att glimma exklusivt. Kunde mycket väl vara det finaste. Men, jag undrar över de där accessoarerna från Malene som låg så fint inpackade i silkespapper. Jag kan väl inte vara den enda personen som fortfarande inte har listat ut vad de skall användas till.

Men Elle tyckte goodiebagsen var så "fiiiiiina".
Är det inte typiskt när modefolk ska hålla på. De stora verben som alltid kommer fram när man egentligen inte har något att säga. När det egentligen inte finns någon slutsats.
Oh fabulous darling! Uuuunderbart! Börja orka ge konstruktiv kritik.

it aint easy to be full of brilliant ideas

Jag har varit nog så produktiv idag - egentligen har jag nog aldrig varit så här produktiv. Har pluntat ner hela tre stycken idéer, OCH fått iväg dem till utvalda stressade redaktörer dessutom. Inget fancy, dock. Bara sådant som kan bidra till klirr i kassan - och den där tischan från Levi's Strauss. Nu följer timmar av försenad beslutsångest. Borde jag ha ändrat på den där meningsföljden?
Kommer jag bli ratad nu?

the shoot, part deux

Photos © Johanna Storås

the shoot, part une

photos © Johanna Storås

flugbenens attack!

Jag är ingen överdrivet fåfäng person, jag sover ju med sminket på för sjutton! Men det här börjar verkligen äta upp mig.
Det absolut sämsta skit i min sminkväska just nu måste vara L'oréals Extra-Volume Collagene mascara!
Jag har spenderat de sista tjugo minuterna framför toaspegeln med att pilla bort geggiga klumpar ur ögonfransarna. Klockan tickar utav bara helvete, men mina fransar vill inte sluta likna förvridna flugben. Om exakt 35 minuter ska jag infinna mig på en modeplåtning (nej jag ska inte plåtas, snarare dokumentera). Kalla mig fåfäng om du vill. Ytlig, narcisistisk, banal. Men jag går inte någonstans med de här missbildade sporerna. Absolut inte till något ställe där ett makeupteam håller till. Ligger inte det i en makeupartists natur, att liksom syna andra lägre varelsers misslyckade försök till glamourfransar?

story of the front row people

De senaste dygnen har jag via nyupptäckta fuck-you-facebook!-beroendealternativet Twitter ivrigt följt modeveckorna i Paris, Milano och NY. Bunkrat upp med potatischips och billigt vin, sedan levt mig in rollen som front row drottning - och då självklart ersatt detta med (hemmasnickrade) ananas hor d'oeurves och mineralvatten. Och det måste sägas, rapporteringarna från internationella modeveckorna toppar snart events som Olympiska Spelen. Här är favoriterna, klara att bindas ihop till en framgångsrik snasknovell. Direkt från fashionland och "frow" (som på allra hippaste fashionspråk är slang för "front row"). Vår huvudkaraktär skulle kunna heta Kanye West.

who will now be the next fashionwriter...

© Johanna Storås
Helsingborgs Dagblad, 7 mars 2009

Läs originaltexten här om ni vill...

Sen vill jag bara säga, Love ya 'll, till alla mina bloggläsare.
Ni må vara få men ni är desto vackrare!
Och sen vill jag tacka min underbara, underbara mamma och bla, bla,
blabla, bla, blablabla, blaaaa...

eyeshots

De sa att jag skulle få en egen bildbyline (det är ett litet foto med namn och mail precis vid texten). Tvåhundrafyrtio plåtningar blev det. En och en halv timmes förberedelser - ni vet ju hur lång tid det tar att lägga en naturlig makeup, en sådan som liksom inte ska synas. För att finna en enda bild, duglig nog att representera mig själv (eller åtminstone den jag vill vara). Ändå kom jag på mig själv med att sitta och retuschera bort finnar och dubbelhakor på det slutgiltiga resultatet.

Bilderna nedan har dock inget med min bildbyline, eller det slutgiltiga resultat, att göra...

© Johanna Storås