"den är skriven så att den håller över tid och rum"

© Johanna Storås

När jag får sådana här glada besked är det första jag gör:
hoppar jämfota upp och ner, tänder upphetsat en cigg, ringer min mamma, hoppar lite igen, ringer min pojkvän, återspelar det fantastiska i huvudet och tänker på allt fantastiska som kommer med det, känner mig alldeles euforisk över den sprudlande inspiration som spritter just nu,
sätter mig ner och får hjärnsmälta.

Lyckan är så flyktig. Det där ögonblicket, som man skulle vilja fånga och konservera på burk. Så att man då och då kunde glänta på locket och insupa essensen av den (guuud vad jag kan vara poetisk om jag bara vill).

Lyckan i det här beskedet ligger i ordet bekräftan. Och så är det väl alltid? När någon hört oss, sett oss, läst oss, vet att vi finns, och tycker om oss. Sen har det självklart också med publicering att göra, och en lång tids kämpan. Mer än så tänker jag inte berätta...