Man får ju ganska mycket gratissaker när man är på modevecka. Sånt där som kallas snask, godispåsar, eller goodiebags. Det är företagens sätt att marknadsföra sig, och därför vill de ju inte skicka med vilket strunt som helst, eller? Malene Birger skickade med en obegriplig sak för något år sedan, tillsammans med en brosch som såg ut att vara designad från en pysselhörna på dagis och made in Bangladesh. Fullkomligt obegripligt för att vara Malene Birger, broschen var dessutom lika stor som en ipod i omkrets, och ful. Men allt som är gratis kan inte vara vackert. Fastän det mesta som är gratis faktiskt är vackert, eller blir det, i och med att det inte kostat oss något. Lite som ett omedvetet mutande av vår betraktelse (det är ett bra pr-knep).
Egentligen är det så här, att det som är vackrast inte går att köpa för pengar. De där flyktiga sakerna, som kallas för lycka, kärlek, eller liv. I godispåsarna från modeveckan ligger det också saker som är vackra (men inget som kan mäta sig med lycka), och saker med syfte att göra oss vackra (men inte nödvändigtvis mer levande). Några av dessa är:
- Bobbie Browns "pot rouge" som kan användas som både läppfärg och cremerouge.
- MAC's lipgloss, som smälter likt varm caramelsås över läpparna och gör dem svullna och glansiga på ett definitivt oporrigt sett, men så heter ju färgen LUST också.
- MAC's Zoom mascara, som ger svärta, svärta, och inget kladd med smidig och smaaal borste (fullkomligt hatar de där stora klubbliknande volymborstarna).
Ni ser vad strategisk marknadsföring kan göra.
Ännu mer skönhetsbabbel (om till exempel vackra saker vi inte behöver kasta pengar på) här -->
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar