© Johanna Storås
och över ett glas halvtorr Riesling inser jag att det inte bara är cigarettvanorna som ändrats (jag slutade officiellt för ett par månader sedan, även fast jag festflörtat med ett och annat filter sedan dess). Det är så mycket mer. För exakt 89 dagar sedan slutade saker och ting vara sig lika. Då fanns det före och nu finns det efter. . . Jag lever inte längre när natten kommer. Istället kommer den alldeles för fort med mörk innehållslöshet, rastlösa dimmor i hörnen och timmar av pillerknaprande ångest. Jag ser bara fram emot morgonen och dagen och morgondagen. . . Jag föredrar inte längre att åka långt med tåg och har inte längre någon social fobi för att färdas med buss. Kanske är det för att vägarna påminner så mycket om dig, om trygga barnår, om långtradare högt över dikesrener . . Jag rör mig hellre än anländer. För att allt som rör sig är distraherande. Och för att jag aldrig riktigt kommer hem. . .
© Johanna Storås
