Falköping. Någon som vet var det ligger. Där har jag befunnit mig över en vecka. Småstaden som 1984 valdes till Sveriges tråkigaste stad. Rik på ost och cancerframkallande radon. Där har jag växt upp ungefär var tredje helg. Det mesta jag sett är åkrarna, vedklabbarna, sorkbona i gräsmattan, och tranorna som återvänder över himlen varje höst.
Jag har bytt ut Acnejeansen mot jordig overall. Ingen latte på en vecka är lika med fem koppar bryggkaffe om dan. På dagarna bär jag ved, om kvällarna skriver jag artiklar i skenet av laptopen. Mascarafri och med stubbiga ben. Mörker och vaggande grantoppar utanför.
Avskärmad från det mesta, som obetalda räkningar och baksmälla. Sen sjunger mobilen och jag svarar, och i andra änden en glad redaktör från Aftonbladet, och hon köper min idé som jag mejlade för snart två månader sedan, och så ger hon mig ett uppdrag med på det.
Jag sitter på slätten vid Sveriges tråkigaste stad och har precis sålt ett genombrott.
© Johanna Storås
