och hur går det för dig då?

Varför är det så att framgång i det här avlånga landet mäts i form av bil, villa, barn och fast jobb?
Jag sitter runt ett bord i ett hus på landet, där skog och åkrar brer ut sig utanför, och får frågan, "jaha, och hur går det för dig då?"

I stort sett är det ingen idé att svara, för ingen av karaktärerna runt bordet bryr sig ändå. Deras verklighet existerar enbart inom småstadens ramar. Att utvecklas på annat sätt än i lön är för dem ett nederlag. Som att liksom bara glida runt och inte göra någon nytta av sitt liv. Även fast du kämpar som en dåre hemma i den stora staden. Kämpar med minuter, idéer, sekunder och bakslag - för att du vet att det tar tid att växa. Men det spelar ingen roll om du talar om det för dem. Det finns ju inga synliga bevis, och bevis måste det ju finnas. Bevis över vad du gjort de senaste åren med ditt liv. Resultaten i form av publicerat material är oviktiga. Vad är det för något egentligen, fritidsfördriv, hobby, i alla fall inget riktigt jobb. Bättre då att ta ett kassaknäck på Lidl.