23 10 07, 17.36
Engelskan är ett relativt värdelöst språk här, för ingen kommer förstå dig ändå. Som taxichaffisen som stirrar tomt på dig när du gladeligen konverserar på felfri engelska, eller kassörskan som snörper på munnen när du för hundraelfte gången frågar efter mjölk som inte är gjord på soya. Engelskan är värdelös här, så vida du inte är prostituerad.
Här om kvällen lämnar jag mina vänner på ett av stadens hippaste klubbar nere vid Port Olimpico med för många absintshots skvalpande i blodomloppet. Återigen på jakt efter cigg. (Det känns som om hela vistelsen här är en enda lång jakt efter cigg. Just därför, för att inte förpesta vår resa, har vi också gjort upp ett schema där vi turas om att införskaffa cigg. Den här turen var min.) Jag traskar längs strandpromenaden. Ett becksvart mörker omkring mig med några få stjärnor högt ovanför huvudet. Jag kan bara höra vågorna slå in över stranden.
Klart att hon är prostituerad. Hon har en vit, kort fuskpäls, billiga pärlor runt halsen och långa franskmanikyrerade akrylnaglar. Nyansen på hennes blonderade hår liknar slasksnö som legat några dagar, de mörka rötterna tränger sig fram. Och jag är överlycklig för hon är den första människa i Barcelona som faktiskt nickar förstående när jag frågar henne på engelska efter första bästa ställe att inhandla cigg. Hon ler, tar upp sin lilla väska och bjuder på en. Långa Marlboro reds. Och jag frågar henne var hon fått tag på dem och hon säger, på nästan felfri engelska, att det är från en kund, som reser mycket. Sedan visar hon vägen till ett casino. Alldeles i närheten. Hon ska också dit. Säger att där finns cigarettautomater. Jag hoppar nästan av lycka. Men mest lycklig är jag över att ha hittat någon i Barcelona som faktiskt förstår vad jag säger.
Hon intar sin post en bit utanför entrén, vinkar åt mig där hon står i sina höga klackar och fuskpäls. Hennes skift har precis börjat.
Jag möts av symfonin av hundratals spelmaskiner, enarmade banditer, pokerbord. Ett ständigt ringande och klingande, pengar som strömmar ut och in, mest in. Ett brus av tal, ingen som vrålar till efter jackpot. Jag växlar pengar i baren. Lyckas krångla ut tre paket från ciggautomaten. Sätter mig vid bardisken och beställer en toast. Jag sitter där, ensam tjej bland sliriga män i min egen pappas ålder. Alla stirrar, någon harklar sig, en annan slår sig ner bredvid mig med intentioner. Jag ger honom ett hotande ögonkast, han rättar till slipsen, reser sig och går därifrån. Jag fortsätter tugga på min toast. Imorgon åker vi hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar